Demokratins utveckling

Demokrati har inte alltid varit det självklara statsskicket i Europa. Vägen fram till demokrati har kantats av både framsteg och bakslag. Den demokrati vi ser idag har vuxit fram genom människors motstånd mot makten och den ojämna fördelning som förekommit i samhället. Demokrati är dock något som funnits i flera tusen år i olika former. Att en person inte ensamt ska bestämma över en stor grupp med människor ter sig ofta naturligt, vilket anses vara en anledning till att demokratiska samhällen existerade för mycket länge sedan.

De första tecknen på demokrati

Folkförsamlingar med beslutande funktioner finns i texter från kulturen i Mesopotamien och även i texter från den assyriska handelskolonin i Anatolien. Detta var alltså så tidigt som i början av 2000-talet f.Kr. Dessa folkförsamlingar beskrivs som indelad i två kamrar med en bestående av de äldre invånarna och den andra av de yngre. Folkförsamlingen ska ha skött administrativt arbete och utsett politiska företrädare. Detta är de första dokumenterade tecknen på en demokrati, och benämns idag som en primitiv demokrati.

Den västerländska demokratins vagga

Det som anses vara det första tecknet på vägen mot den moderna demokratin vi har idag är det demokratiska systemet i det antika Grekland på 500-talet f.Kr. Den grekiska staden Aten gick då från diktatur till en viss form av demokrati. Med dagens mått skulle vi inte kallat det för demokrati då kvinnor, slavar och utlänningar inte hade något inflytande överhuvudtaget över besluten. Det demokratiska samhället i det antika Grekland sköttes alltså uteslutande av män. År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont av Aten. Arkont kallades den högste ämbetsmannen. På grund av adelns vanstyre hotade en revolt vilket gjorde att Solon fick långtgående befogenheter. Man mildrade de orimligt stränga lagarna, där dödstraff för små förseelser inte var ovanligt, och frigav slavar. Istället för att enbart adeln hade rösträtt fördelades nu rösträtten efter förmögenhet. Invånarna delades upp i fyra socialklasser efter rikedom och de valde nio arkonter för ett år i taget. Utöver dessa indelningar fanns även en folkförsamling där alla medborgare hade rösträtt. Efter några få år med detta nya system togs makten åter av diktatorer men efter strider om makten återupptogs utvecklingen av demokratin i slutet av 500-talet f.Kr. Efter antiken hade kyrkan en stor del av makten i samhället och så var det under flera hundra år. Kungar och kejsare fick sin makt från Gud, inte från folket. När kyrkans makt försvagades på 1500-talet inleddes det som kallas reformationen och kritiken mot kyrkan växte. Under upplysningstiden i England i mitten av 1700-talet fortsatte kritiken mot kyrkan. Idéer om hur ett land skulle styras växte fram och filosofen och fransmannen Charles Louis de Montesquieu hade stor betydelse för detta. En annan sak som hade stor betydelse för den demokratiska utvecklingen var den franska revolutionen år 1789. Efter revolutionen antogs en lag som byggde på idéerna som växt fram under upplysningstiden, att makten ska utgå från folket. Dock var det bara män som fick vara med i det tidiga byggandet av ett demokratiskt samhälle. Runt om i Europa startades fackliga organisationer och socialistiska partier efter att Karl Marx tankar om rättvishet och jämlikhet fått stor spridning. Något som ledde till att kampen för kvinnors rättigheter inleddes i slutet av 1800-talet. Fungerande demokratier växte fram allt eftersom i militärdiktaturer och auktoritära regimer i Latinamerika, Afrika, Asien och Sydeuropa. Vid millennieskiftet fanns bara två diktaturer kvar i Europa, Jugoslavien och Vitryssland. Sedan dess har demokratin vunnit mer mark och fortsätter att göra det i områden där diktatur länge rått.

Comments are closed.